merandajakobsson

.

satt och prata me Linnéa på fb, och där fick ja ut en massa från mig. och det var jävligt skönt, har haft det inom mig ett bra tag, och jag vet inte ifall jag någonsin kommer att få det ur mig totalt, för hur mkt ja än pratar om det så kmr ja aldrig bli av med det.. och det är nog det som gör att jag mår skit.

det spelar ingen roll ifall jag pratar i 5 timmar om det, eller ifall ja pratar 5 minuter, hur mkt jag än säger om den kvällen/natten så kmr ja få minst lika mkt om inte mer tillbaka in i mig..

ju mindre jag säger ju mindre får ja inom mig.

.

jag vet att det låter knasigt, men det är så det är för mig.

.

när jag pratade med linnea så började jag grina. jag har inte grinat så mkt på väldigt länge. jag har knappt grinat alls sen den 31/7 2010. förutom till sorgsna filmer, men det räknas som ändå inte som att grina.

.

har så mkt mer att skriva, men jag kan fan inte skriva ngt mer nu.. det går inte.

kan säga såhär, ni få som kmr få läsa detta, prata inte om detta på skolan, snälla, klarar inte av att prata om det med er framför mig sådär, det går ändå bra att prata med er via msn osv, men jag klarar inte det F.F.

hoppas ni förstår allt detta, och har tålamod med mig.

det är det enda (knappt det) som jag begär av er.

Älskar er!